Vi förstår hans vägar bättre ovan där
Jag skulle göra precis vad som helst för att du ska komma tillbaka, precis vad som helst. Jag vet att det är omöjligt och för sent, men jag skulle kunna springa jorden runt bara för att få en sista blick, en sista kram och ett sista ord med dig. Jag älskar dig så mycket, jag saknar dina glada skratt och ditt knasiga humör.
Ända sedan jag var ett litet barn har jag varit "Farfars jänta", Robert har alltid varit "Farfars pojke". Varje gång vi kom dit för att äta lunch eller middag, eller bara helt enkelt för att hälsa på så slog han av tv:n på "botten" (övervåningen) och kom ner för trappan väldigt sakta, och sa alltid "brum..... brum..... brum......" och lekte att han var en björn. Varje gång fram tills vi var 10 och 12 år gamla. När vi åt tomtegröt där borta brukade farfar alltid mata mig med en liten sked, och när jag inte ville ha mer brukade han säga "ta en sked till, för mammas skull/för pappas skull/för farmors skull" och så vidare. Det upphörde när jag blev 9 år.
Min farfar var den bästa farfar man kunde önskat sig. Han var alltid (och då menar jag alltid) så glad och uppåt, han var så snäll och trevlig. Ibland var han nästan överdrivet snäll. Han sa aldrig ifrån när man ville någonting (iallafall inte när jag och Robert frågade) och han älskade att bygga kojor med mig och Robert. Vi brukade alltid bygga kojor av stolar, kuddar och filtar ute på gräsmattan på sommaren. Vi brukade ta långa kvällsturer i hans röda Volvo 240, han hade kort på mig och Robert i bilen från när vi gick på dagis.
Farfar älskade att arbeta i skogen, åka bil, sitta ute på bron eller i hammocken när det var soligt ute och det han älskade mest av allt på denna jord var att leka, busa och kramas med mig och Robert. Jag brukade ge honom så kallade "bamsekramar" som han sa, och då brukade han alltid skoja till det och ropa "Aj, ooo, oj, aj, oj" och krama tillbaka.
Jag älskade, älskar och kommer alltid älska min farfar, oavsett om han är här bredvid mig eller om han tittar på mig ifrån himlen. Jag vet att han vakar över mig och vill att jag ska må bra, lyckas i livet och att jag ska ta hand om familjen. Han ville alltid att alla skulle vara glada och då tänker jag vara glad. För hans skull. För att det är det han vill.
Jag glömmer dig aldrig, Karl Gunnar Udd. Du var min absolut bästa vän, ingen kunde skilja oss åt. Inte ens döden. "Jag älskar dig till hela universum, farfar!". Så brukade jag säga när jag var barn. De senaste 2 åren har både jag och farfar sagt: "Du och jag, vi är bäst!". Det är så sant som det är sagt.
Du och jag farfar, vi är bäst. Jag älskar dig till hela universum och tillbaka tusen gånger. Föralltid ♥
